Det finns något i hur vi håller oss själva inför en kamera.
En hållning, en blick, en gest. Ett sätt att möta den som ser.

I början finns en tydlighet och kontroll i bilderna.
Men efter hand förändras uttrycket. Blicken vänds bort, kroppen mjuknar och något mer stilla får ta plats.

Composure rör sig i skiftet mellan styrka och sårbarhet,
mellan det vi visar och det som framträder när vi slutar försöka visa någonting alls.